Festen och resan dit

Vi körde och körde, till vägs ände kändes det som. Det som den optimistiska nyarsvärden hade beskrivit som "2,5 timme från Lissabon, i lugn takt" visade sig vara minst fyra timmar längst vägarna, i nyårstrafiken, i spöregn och tidvis hagelskurar. När vi äntligen, ungefär i höjd med Porto, lämnade motorvägen och kom in på de slingrande bergsvägarna kändes det ända lite härligt, en känsla som iofs dämpades av ett kräkande barn plus en liten rädsla att det nya året skulle ringas in där i bilen, att vi kanske inte skulle komma fram i tid.

Men det gjorde vi. Vid 21-tiden parkerade vi framför en stor herrgard i den minsta och fattigaste av bergsbyar som man kan föreställa sig. Temperaturen var på någon plusgrad men bergstopparna runt om var snöklädda och vackra. Det spratt till i min snögen och jag kände mig som hemma! Inne i huset kryllade det av människor, minst 15 vuxna och kring 10 barn i varierande åldrar. Ett enormt långbord med kadelabrar, en brasa, en flygel. Ett lekrum med pingis- och biljardbord och TV samt flera medhavda radiostyrda julklappar för barnen, och sedan var festen igang. Middag med helstekt killing och anka, rött vin i riklig mängd, chokladmousse, pianospel och pingisturnering och champagne och confetti, elavbrott och födelsedagssång, hemmajäst dessertvin. Barnen stupade kring 1-tiden och vi vid 4. Det var inte så farligt med nyår ända!

OBS. Jag som inte är sa bra på sport fick excellera i pingis. Ja! Pingisdrottningen 2010. Utklassning av flera killar. Alla timmar vid pingisbordet i hobbyrummet på Morkullevägen har äntligen (23 ar senare) kommit att ge utdelning!

Ut med det gamla, in med det nya

Nyårsafton snart igen. Jag tillhör inte de som uppskattar denna högtid. Finns det förresten någon som gör det egentligen?

Det känns som att de flesta man pratar med och firar nyår med inte blir direkt överexalterade över att ännu ett år har gått och att ett nytt ska börja. Medan de flesta andra middagar och fester man ordnar och går på under året är kravlösa och naturligt trevliga blir nyårsfesten lite påtvingad, tillkämpad och pretentiös. Man drar nästan en lättnadens suck när klockan blir tolv, när man får tillönska varanda gott nytt år och var och en får gå vidare med sitt vanliga liv.

Vardagen, rutinerna, tråkigheten. Det är fina grejer.